Thiruvananthapuram (Trivandrum)

Puh! Har just atnjutit en overtygande god Babycorn Masala med ett lagom fluffigt men anda krispigt Naan, svalkande vatten och en Butter scotch-cornetto (glass). Som vi vandrade ut fran vart hotell pavag till en restaurang just runt hornet vi tipsats om, stotte vi namligen pa en trevlig Nya Zeelandare som i ett vanskapligt forsok att fixa lite kunder till sin tuctuc-chaffiskompis introducerade oss for denne glade man och sa at honom att ta oss till ovannamnda restaurang. Nar den yvige tuctuc-figuren fick reda pa att jag var svensk tjot han TOMAS BROLIN!!! VERY GOOD!!! och var sedan igang med att babbla oavbrutet om lite allt mojligt samtidigt som han gav oss en snabb sightseeing-runda.

Keralas huvudstad - tillika stad-med-det-langsta-namnet-jag-nagonsin-besokt- har sa overtygat mig om sitt varde. Fick namligen inte varldens basta forsta intryck:

Efter frukost och efter att ha checkat ut fran vart hotell, var planen att ge oss av direkt mot Varkalas busstation och vidare till Trivandrum / Thiruvananthapuram. Men som vi just betalat var trevliga hotell-lady och fatt lov att anvanda vart gamla rum for att ga pa toa- fastnade vi framfor den lilla lilla tv som var placerad i hotellets "office", det var amerikanska The Voice, sasong 2, och tva lojligt duktiga sangare blev just coachade av Cee Lo eftersom de snart skulle ga upp i en battle. Det var helt enkelt olidligt spannande och vi fastnade framfor denna lilla tv i detta lilla lilla, smallheta "Office" i over en timma innan vi tog oss samman for att forsoka hitta busstationen.

Nar vi med vara allt tyngre, allt mer kritiskt fyllda ryggsackar promenerat i ca 20 minuter, hittade vi tva kvinnor som uppenbarligen stod och vantade pa en buss. Efter ytterligare ungefar 20 minuters bortsmaltning i den starka solen satt vi sa pa en buss som enligt diverse medpassagerare och konduktorer skulle ta oss till busstationen dar vi kunde hitta en buss till Trivandrum. Det var inte riktigt sant. Busskonduktoren hetsade av oss inne i Varkalas lilla stadskarna, och vi fragade oss fram och promenerade ytterligare ca 40 minuter, innan vi till slut kom fram till tagstationen, dar folk i vanlig ordning gav oss 20 olika bud om var vi skulle vanta pa bussen, om vi behovde byta buss, nar den skulle komma, eller om det ens fanns en buss till Trivandrum. Det hela slutade med att vi tog taget, en trivsam resa trots kackerlackor, en halvstor bunt manniskor och allmann forvirring over nar vi var framme.

Efter den sedvanliga Myrornas krig-attacken av massiva mangder taxi- och Tuctucchaufforer satt vi sa i en tuctuc pavag till var favorit bland Lonely Planets budgethotell-forslag : YMCA hotell. Glatt skralandes "Its fun to stay at the YYYYYMCA" anlande vi till hotellet-for att motas av konstaterandet att det var fullt.
Vi fortsatte sa till nasta favorit pa listan : Kukies hotel (uttalas Cookies :D ), som hade tredubblat sina priser sedan Lonely Planet var dar, och alltsa fick oss att vanda i dorren. Sa fortsatte turen till nasta hotell, och nasta, och nasta.... Och tillbaka till foregaende, ivag igen... Osv. Tills vi gav upp for det faktum att Trivandrum helt enkelt ar en dyr stad med daliga hotell, och valde ett av de for tillfallet narmsta av de vi avfardat : Hotell Princess Inn.

Kirsty, inte helt nojd med att betala 600 rupees per natt, var inte pa sitt allra vanligaste humor, och fyllde argt i hotelliggaren och formularen med priskritiska och sarkastiska kommentarer. Jag skrattade ursaktande mot den vanlige mannen i hotellreceptionen, och bad senare om ursakt for vart daliga humor, varvid han och hans lille runde kollega svarade : "No problem mam, it is actually true, Trivandrum is expensive".
Att den allmanna uppfattningen (formedlad av kvinnorna pa taget, alla Varkala-invanare vi pratat med tidigare under dagen samt vara Trivandrum-fodda tuctuc-chaufforer vi haft sa langt) verkade vara att Trivandrum helt enkelt inte ar en stad man har anledning att vistas i- forutom om man behover nyttja flygplatsen eller byta tag eller buss- byggde pa var besvikelse for staden vi just kom till. Vi funderar darfor pa att ge oss av harifran redan imorgon (efter att ha kollat in stans Zoologiska tradgard forstas!), for att snirkla oss ner mot Indiens absoluta sydspets: Kanyakamari. Forutsatt att jag kan ta en nattbuss darifran till Bangalore pa mandag.


Jag har namligen spenderat veckan med att forsoka boka flyg till Delhi, efter att helt enkelt ha gett upp tanken om att hinna till Varanasi eller Rishikesh den har gangen (jag far helt enkelt komma tillbaka till Indien snart och gora de stallen jag missar nu). Det tog sina dagar, det tog sina funderingar, och det tog sannerligen sina rupees.... Men nu har jag iallafall en flygbiljett fran Bangalore till Delhi pa tisdag kvall, och sa aterstar det alltsa bara for mig att ta mig upp till Bangalore i tid.... Men det ska inte vara nagra problem, har kollat upp att det finns nattbussar dit!


Veckan i Varkala har, trots sitt lugna tempo, anda bjudit pa en hel del hojdpunkter och fartfyllda knasigheter. Alla kan sa klart inte namnas har men bland annat har vi lart oss kortspelet "Monkey" av nagra indiska snubbar pa restaurangen Sidewalk (jag larde sjalvklart ut "Bluffstopp" till dem), varav den ena av dem (efter att forst planfullt stiftat en vanskap med mig for att fraga mig om rad och mitt godkannande) oppenhjartligt deklarerade sin karlek for Kirsty (dagen efter att han traffat henne, sa det mottogs dessvarre inte sa bra...), och den andre, efter vad vi fatt hora- stormat efter nagra brittiska vanner vi hangde med i Varkala med en scarf kring huvudet och en trapak i handen (uppenbarligen inte helt "vid sina sinnens fulla bruk")... Vi har atit en valdig mangd god mat, vi har spenderat timmar pa stranden m.m. m.m. Men! Igar var anda den basta dagen. Inte nog med att jag lurades att fa en timmas massage av en flicka som inte kan ha varit mer an tolv (hon sag ut som atta men havdade att hon var sjutton), det var FESTIVAL!!!!!!!


Om du i ditt liv bara far chans att ga pa en enda festival, overge da Sverige och sok indiskt medborgarskap. For, om jag vet nagot i denna varld, sa ar det att indierna kan sina festivaler. Jag besparar er detaljerna tills jag kan beratta dem i bilder eller tills jag traffar er, men sannerligen, tempelfestivalen vars final var igar var en festival som hette duga!

Nu maste jag aterga till lite reseplanerande, hoppas ni har en fortraffligt lang langfredag dar hemma! :)

Kram och Glad pask!