Snorig och med lock för skrikande öron sitter jag nu på världens troligtvis minst estetiskt tilldragande flygplats. Flygresan från Delhi till Helsinki var obekväm och osmidig på de flesta vis, och trots mina tröttvärkande ögon och huvud lyckades jag inte slumra ens en liten smula. Så sitter jag alltså här, trött, förkyld-gnällig,frusen och saknandes Indien, och håller som bäst på att försöka få fem timmars flygbyte att gå.

Märklig känsla att gå av planet i kall,vintrig luft,bli tilltalad på svenska och finska och plötsligt inte vara främlingen längre. Insåg just hur dövörad och nästan oförskämd jag blivit av nästan två månader utomjordingsstatus- när en man fick tilltala mig tre gånger (jag hörde alla tre) innan jag såg upp för att svara honom. Hursomhelst, hemma i norden är jag iallafall och det är på både gott och ont- chokladen och kaffet är sååå mycket godare här och det finns fri wifi så länge man vill!:D

Mina sista dagar i Indien spenderades väl. Innan jag lämnade Bangalore blev jag bjuden på lunch och öl av en glad typ, och tog mig med hjälp av en smågalen rickshaw-chaufför, ett stort antal hjälpsamma indier och en överdrivet airconditionerad buss till flygplatsen. Väl i Delhi stötte jag på momangen på två sportiga med ändå otroligt slappa amerikaner, som hängde på mig till det ruffiga men trevliga hostel (vilket var en lättnad eftersom det var mitt i natten och hostelet var insprängt ett virrvarr stinkande, förvillande mörka gränder. Efter några hetsiga bazaar-rundor för att inhandla några sistaminutenpresenter spenderade jag sedan onsdagen med dem. Med ett intetsägande fort, en myllrande moské, en massa mat och några sista Kingfisher knöts min Indienpåse så ihop där den börjat-i skitiga, bullriga, och hemskt trevliga Delhi.

Nu ska jag dagen till ära läsa klart min inofficiella Indien-bibel Shantaram!
Men först måste jag försöka förklara för två trevliga, pratsamma tanter som just slog sig ned bredvid mig att jag inte förstår finska....