Hampi!

Vid attatiden igar kvall rullade var lilla tuctuc in pa busshallplatsen i Chaudi, en liten stad nara Palolem. Vi var stressade och nymattade med en sista delicios strandmiddag och trodde vi holl pa att missa var nattbuss till Hampi. Men var oro och stress var obefogad. Det tog namligen tre timmar innan inte mindre an tva bussar mot Hampi obekymrat rullade in pa busshallplatsen. Efter en del skrikande, springande fram och tillbaka med tunga ryggsackar och annan forvirring stod det sa klart vilken buss som var min och Kirstys, och vi klattrade upp pa var delade lilla sovslaf. Bussen tog (inte sa forvanande) inte atta timmar som vi trott, utan narmre tolv.
Men forutom den daliga somnen, ett poliskontrollstopp pa en timme eller tva, konstant hysteriskt skrikande pa hindi bredvid mig, myggbett och oppet fonster som stelfros mina tar, gick resan bra. Tack vare forseningarna slapp vi komma till Hampi klockan fem pa morgonen, och jag kunde istallet vakna till utsikten av tradtoppar och soluppgang fran mitt lilla sangslaffonster.

Nar vi val kommit av bussen efter ett stopp ca 20 minuter innan, som rubricerades "toilet & chai-stop" men mer verkade handla om att en hog med tuctuc-chaffisar forsokte kontraktera upp sig som vara blivande chaufforer nar vi kom till Hampi, anfolls vi aterigen av femtiotalet gormande tuctuc-chaufforer. Vi ville inte ha en tuctuc, vi ville ga till floden och ta baten over och hitta ett hostel dar. Chaufforerna blev arga. De sprang efter oss, tjatade, vadjade, skrek glapord. Och forfoljde oss nastan hela biten till floden (som, erkanner jag, hade varit vard att slippa for en liten tuctuc-tur). Sa smaningom kom en liten liten bat for att ta oss over till andra sidan, som vi (ca 20 backpackers av varierande hippie-grad)modosamt klamde oss ner i tillsammans med vara ryggsackar mot overprisaktigt manga rupees.

Jag och Kirsty bor nu i annu en liten hydda, har redan haft besok av ett antal ekorrar och andra olika levande varelser, men forutom att vi inte har nagon toalettdorr och att det ar ca 50 grader i den ar den fin. Vaggarna ar kladda i tidningspapper varvat med rosa omslagspapper, golvet ar av sten och taket ar enkelt av vass och har decimeterstora springor overallt (darav djurbesoken). Tyvarr blev aksjuka i kombination med varme, ryggsacksstrap om magen m.m. lite overvaldigande for min stackars lilla mage och jag har legat utslagen i var bastu till rum hela dagen. Men nu ar klockan kvall och jag mar lite battre, har hittat ett internetcafe och forsoker ladda upp lite bilder pa facebook vilket gar sadar. Snart tankte vi ga till en restaurang har som ska visa filmen Darjeeling Limited ikvall, jag har spanat in ett berg precis har som ar misstankt likt ett i filmen sa vill garna kolla upp det, och Kirsty har inte sett den sa det ska bli kuuult!

Imorn tankte vi ta "farjan" over floden igen och kolla in stans alla tempel och ruiner! hoppas jag mar battre da! :)

Kram till er darhemma!